Kanske iallafall nån gång...

Ok fortsättning från igår... Imorse steg min snart sexåriga dotter upp utan tjafs, inga ledsna miner o inget snyftande, förrän vi kom fram till skolan o Leon inte var där (ve o fasa) I vilket fall som helst så mutade jag o fröken henne, så med mycket tvekan följde hon med in i klassrummet. Inget hysteriskt gråtande men lite, lite snyft... Nu var det ju bara som så att Leon var lite sen så han kom ju så hon behövde inte vara ledsen så länge. Men eftersom hon verkligen försöker så tänkte vi att hon kan ju få vara hemma idag på eftermiddagen så kan vi bada o mysa lite. Det är ju inte helt fel o så är det ju trots allt fredag.