Peppar, peppar

Som ni alla vet så har vi ju en ganska bestämd ung dam till dotter...
Om hon inte kan allting på en gång så blir hon jättearg (och engelska lär man sej inte över en natt, tyvärr. Så det har varit en hel del frustration från både hennes o vår sida)
Varje morgon har vi lämnat henne hulkande o gråtande till skolan. Det har inte bara varit jobbigt för henne och för oss utan även för hennes klasskamrater o lärare. Häromdagen så frågade en liten pojke henne: "'Elin why are you crying?" ja det kan man ju undra.... man känner sej som världens elakaste föräldrar när man lämnar henne.
Och "dramaqueen" som hon är så spelar hon ut hela registret...
TILLS IDAG........
Vi hade ett allvarligt prat med henne igår kväll och i morse så åkte jag o lämnade henne taggad till tänderna med argument till varför hon skulle ta sej samman o inte gråta. Väl framme så går vi in på skolan (fortfarande ingen gråt) o jag ska gå, då hulkar hon till o ber mej att följa med in o lämna väskan. Sen kramas vi o jag går iväg..... döm av min förvåning då jag inte hör ett pip från henne. I vanliga fall så hör man henne över hela skolgården (ni på dagis vet hur hon kan låta...)
Ikväll när hon kom hem efter att ha varit o lekt med några kompisar (Leon o Anna) efter fritids så frågar jag henne hur det har gått idag. Hon sa bara det har gått bra, mamma jag har faktiskt lovat fröken att "Tomorrow I smile" Då smälte mitt hjärta....kanske,kanske är jag inte en sån elak mamma iallafall....
Vi får väl se hur jag känner mej imorgon....

P.S: jag berättade för henne att hon faktiskt hade sagt en HEL mening på engelska